Nu för tiden så kryper jag nästan aldrig. Jag går omkring i lägenheten som en stolt tupp. Men när jag ramlar omkull blir jag ledsen, men pappa säger till mig att ställa mig upp. När jag gjort det så är allt bra igen.

Annars då? Jo, det är inte så bra med pappa och mig. Pappa kände sig hängig redan igår och hade feber. Jag vaknade i natt och jättevarm, minst 200 grader. Nja, riktigt så illa var det inte men efter lite Alvedon så sov jag lite bättre i alla fall. När jag vaknade var febern borta och jag har varit som vanligt i dag.

Jag har dock kommit in i ett stadium där jag inte vill sova längre. Eller rättare sagt somna. Jag vrider och vänder på mig, sätter mig upp och gör allt för att inte sova, trots att jag är så trött att ögonen håller på att trilla ur. Mamma och pappa försökte få mig att somna tidigare i kväll. Kring åtta istället för nio. Men se, den gubben gick inte! Jag ville annorlunda, som vanligt, och var piggare än någonsin. Framåt halv tio fick jag dock nog och slumrade in, dock inte helt utan bekymmer. Får se nu då om jag sover hela natten. Pappa tror det kan bli en jobbig natt.

/Gustav genom pappa